Border Collien Speed sprang in i elstängslet under arbete med fåren på gården. Skräcken grep tag i honom, och han försvann i panik. Fem långa timmar gick, och fortfarande ingen skymt av Speed. Landskapet omkring var en vidsträckt landsbygd med kilometerlånga fält, djupa diken och några spridda gårdar – allt kantat av en trafikerad väg som ökade riskerna för varje minut.
Matte var förtvivlad. Speed var inte bara en värdefull arbetskamrat utan också en älskad familjemedlem. Hon visste att han behövde hittas innan mörkret föll. Varje minut som gick ökade risken att han skulle bli skygg och förvildad, en naturlig reaktion för hundar i en sådan situation.
Kompetens och engagemang i en kamp mot klockan
Det var fredag eftermiddag, och jag hade fortfarande några timmar kvar på jobbet när samtalet kom. Men jag tvekade inte. Jag bokade av resten av dagen och satte mig i bilen för att köra de fem milen till landsbygden och möta upp med Speeds oroliga matte.
Tiden var knapp. Mörkret föll snabbt, och vi behövde agera omedelbart. Med hjälp av genomsöksmetoder, följebil och min ID-hund Daphne började vi söka av det stora området. Daphnes skickliga nos och vårt samarbete gjorde det möjligt att systematiskt arbeta oss igenom fälten och till slut lokalisera det område där Speed hade gömt sig – drygt två kilometer från gården, i ett otillgängligt och snårigt område.
Cirka 20 minuter innan vi hittade Speed markerade Daphne tydligt att han var i närheten och att han rörde på sig. Mörkret hade nu sänkt sig helt, och jag såg ingenting. Men jag litade fullt ut på Daphne och följde henne genom det täta landskapet.
Ett magiskt ögonblick
Plötsligt markerade Daphne igen, och där stod han – Speed, som en mörk skugga på vägrenen. Han var tveksam, avvaktande och skygg. Matte fick noggranna instruktioner om hur hon skulle närma sig honom, och vi höll andan medan hon försiktigt tog kontakt.
Ögonblicket när Speeds blockering släppte och han plötsligt kastade sig rakt in i mattes famn var ren magi. Glädjen, lättnaden och den starka återföreningen är något jag aldrig kommer att glömma. Det är för sådana stunder vi gör det här arbetet – att hjälpa till att skapa ett lyckligt slut där hoppet nästan gått förlorat.